och så var det är med självdisciplin..

Ja, det där eviga bråket med sig själv.. Det är inte många dagar kvar till min 25års dag och då har jag ju lovat mig själv en sak som jag lovat mig i många år - men som jag aldrig har lyckats att ge mig själv. Det är ju så klart att bli av med tonårshullet som sitter som en enveten fästing och gör livet surt för en.

Men jag läste health&science bloggen där Martina tar upp just begreppet självdisciplin.

- Vad är mitt mål?
- Vad måste jag göra för att nå dit?
- Är jag beredd att göra de? 


Ja, mitt mål - att få "drömkroppen" jag drömt om. Vad måste jag göra? Jo, jag måste medvetet göra de val där jag är noggrann med min kost utan att känna att jag frossar. Träningen har jag redan - så det är inga problem. Vad är jag beredd att göra då? Är jag beredd att inte äta kex, ost, popcorn och annat skit i ofantliga mängder och faktisk hålla mig till mitt rekommenderade dagliga intag vid träning med viktnedgång? ÄR JAG DET? Jag MÅSTE göra det.

Som hon skriver handlar det om det hårda arbetet kommer före belöningen. Man måste göra obehagliga saker och hamna i obekväma situationer och sen att lära sig att stanna i den obehagliga zonen.


Jag ska göra en lista som hon rekommenderar. Den kan se ut till exempel så här:

kul

så här mår jag idag - trött och huvudvärk. Dessutom har man sunnedepressionen tryckande som en tumör i hjärnan. fyfan alltså...

älskade livet

Nikko, Japan, 2009

Att resa är ju något som är helt underbart. Trots all stress och oroligheter för flyg och förseningar. Men att jag tog mig till Japan är det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv. Att få uppleva den mystiska kulturen ute i de orörda skogarna bland tempel och vrån. Bland japansk shintoismen och deras otroliga historier och berättelser om spöken och andar. Och inte nog med att de har denna riktiga kulturskatt utav gamla sägner och ritualer så kan man själv bestämma om man vill uppleva storstadsandan och ha sina bästa nätter någonsin genom att gå från izakaya till izakaya och avsluta natten med karaoke. Eller om man vill sätta sig på tåget och få uppleva en kultur som denna på bilderna ovan. Det är helt enkelt underbart!

Jag hoppas att nästa gång är jag beväpnad med en knivskarp kamera från Canon!

etsy

Det känns som att min nya hobby är att rota rundor på etsy.com

Jag hittade en helt underbart begåvad person som gör otroliga smycken. Jag hoppas bara hon börjar göra fler, då ska jag minsann ha ett vackert smycke!

jag blir så förälskad

1. Pancake Teapot and Cups 2. Gray Knitted Handbag Nr. 0122

1. Light Vase 2. Little Violet Vase

1. Black Bunny Rabbit Brooch 2. Leaping Rabbits Mobile

härlig låt just nu

hokkaido highway blues

Jag blev äntligen klar med Will Fergusons bok Hokkaido Highway Blues. Jag har haft den i min ägo sedan min 23 års dag - alltså två år sedan. Och jag kan inte förstå mig p varför jag inte tagit mig tid att läsa klart den (!?). 

Ferguson låter oss få följa honom när han ska bege sig ut på en resa i Japan för att följa sakura-blommningen, genom att lifta. Man får följa Ferguson från Okinawas spets till Hokkaidos slut. 

Han beskriver, i perfekta ord, hur det är att vara utlänning i Japan. Och om man har bott i Japan under en längre tid kan man snart känna samhörigheten med Fergusons upplevelser. Förutom många skratt så har jag lärt mig så mycket mer om Japan än vad jag trodde att jag kunde. Nästa bok som står på tur att bli beställd är Alan Booths bok The Road to Sata. Den också en bok om att resa i Japan, men han gör det till fots. 

Och så ett utav mina favorit utdrag ur boken:

"The Japanese are not a cold hearted people. Sometimes i wish they were, it would make leaving easier. The problem is not that you aren´t welcome. You are. You are welcome as an outsider.  The problem is not exclusion, the problem is partial exclusion. The door is open but the chain is on. One hand becons and the other blocks. Like a hostess in a snackbar, Japan flirts its way into our hearts, it pours our drinks, it strokes our ego, it smiles and sighs and listens to our stories, and then in a moment of silence it askes: "how did you ever get so fat?"