lördag 18 februari 2012

hokkaido highway blues


Jag blev äntligen klar med Will Fergusons bok Hokkaido Highway Blues. Jag har haft den i min ägo sedan min 23 års dag - alltså två år sedan. Och jag kan inte förstå mig p varför jag inte tagit mig tid att läsa klart den (!?). 

Ferguson låter oss få följa honom när han ska bege sig ut på en resa i Japan för att följa sakura-blommningen, genom att lifta. Man får följa Ferguson från Okinawas spets till Hokkaidos slut. 

Han beskriver, i perfekta ord, hur det är att vara utlänning i Japan. Och om man har bott i Japan under en längre tid kan man snart känna samhörigheten med Fergusons upplevelser. Förutom många skratt så har jag lärt mig så mycket mer om Japan än vad jag trodde att jag kunde. Nästa bok som står på tur att bli beställd är Alan Booths bok The Road to Sata. Den också en bok om att resa i Japan, men han gör det till fots. 

Och så ett utav mina favorit utdrag ur boken:

"The Japanese are not a cold hearted people. Sometimes i wish they were, it would make leaving easier. The problem is not that you aren´t welcome. You are. You are welcome as an outsiderThe problem is not exclusion, the problem is partial exclusion. The door is open but the chain is on. One hand becons and the other blocks. Like a hostess in a snackbar, Japan flirts its way into our hearts, it pours our drinks, it strokes our ego, it smiles and sighs and listens to our stories, and then in a moment of silence it askes: "how did you ever get so fat?"
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar